oliviaslondonblogg

jag känner att jag är ganska dålig på att faktiskt skriva i den här bloggen. visa min skrivande sida. om jag ska vara ärlig har den varit dålig ett rätt bra tag nu. så himla jobbigt när inspriationen finns överallt men det liksom bara inte..går. anyway. den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på framtiden. vad ska man göra med den? min kompis sandra skrev i en konversation vi hade på facebook att Descartes kända fras "Jag tänker alltså finns jag" borde ändras till "Jag har ångest därför finns jag". Det är lite så jag käner nu alltså. Hur ska man kunna veta när man är tjugo år vad man vill göra med sitt liv. Jag vet att jag ska vara kvar här i london tills i höst, och jobba och leva precis så som jag gör nu. Men sen då? vad ska man göra med resten av livet? så att det känns betydelsefullt och att man är ung och lever med lite "CARPE FUCKING DIEM"-go i sig. ska man plugga? flytta resa? och om man nu inte har några pengar vad gör man då? det där med att börja om från noll hela tiden tär så fruktansvärt mycket på än. hur länge orkar man hålla på med sånt? 

Om det är någon som har några bra/vetiga svar på mina frågor så är det mycket välkommet. tack på förhand.